sagor
Den allergiska dammråttan Tova
Tova hade klamrat sig fast mellan sängbenet och väggen. Där satt hon nu och väntade och hoppades att dammsugaren inte skulle få tag i henne. Tova bodde i flickan Kajsas rum. Kajsa var en duktig flicka i mycket, men hon var mycket slarvig och hon hade det ofta jättestökigt på sitt rum. Det älskade Tova. Ju mer stök, desto bättre, för då fanns det så många ställen att gömma sig på för Tova.
Det dammsögs en gång i veckan i rummet och så snart Tova hörde dammsugaren sättas på, skyndade hon sig att hitta ett bra gömställe. Så gör alla dammråttor. Så fort de hör den dånande dammsugaren klamrar de sig fast med alla sina små händer i sängben, sladdhärvor, skrymslen och vrår. Människorna börjar alltid dammsuga vid dörren och då hinner de flesta dammråttorna i hörnen sätta sig i säkerhet. I stället borde människorna börja dammsuga längst in i rummet, under sängen och bland dammhärvorna. Då hade de överraskat dammråttorna, så att de inte hunnit undan. Tur för Tova och hennes kompisar att det inte var så!
Tova började bli svettig av att hålla sig fast, men hon var van och viste att det snart var över. Dammsugaren kom närmare och närmare. Den krockade med saker som låg under sängen. Plötsligt åkte det in en strumpa i dammsugarröret och det blev stopp. Skönt, tänkte Tova. Då kunde hon ta sig en liten paus. Men så satte dammsugaren igång igen. Nu fick Tova bråttom och höll sig allt vad hon orkade i sängbenet. Hon fick hålla sig jättehårt för att inte åka in i röret. Till slut var det äntligen färdigt för denna gången och hon hade klarat sig idag igen!
Tova kunde släppa taget och kasa ut en bit på golvet under sängen. Hon kikade ut över det dammfria skinande golvet. Hon hatade skinande golv mest av allt i hela världen!. Inte för att hon var en lortgris, utan för att hon var allergisk mot renhet. Så fort det var rent började hennes näsa klia och rinna och efter en stund började ögonen likadant. Det var ett elände. Varje vecka likadant. Som tur var flickan Kajsa snabb på att få det stökigt. Ibland hann det bara gå två timmar innan hennes kläder och saker låg utspridda över det skinande golvet. Och snart var det dammigt igen. Det var den enda anledningen att Tova stod ut. Hon hade ibland tänkt att hon skulle flytta till något annat hus, där det städades mindre ofta, men hon vågade inte. Tänk om hon skulle hamna i ett rum som aldrig stökades till. Då skulle hon inte ha någonstans att gömma sig när dammsugaren kom. Då fick hon hellre stå ut med lite kli i näsan en gång i veckan.
Plötsligt hörde hon ett pip. Det lät som om det kom från en väldigt liten varelse. Hon tittade sig omkring och såg en pytteliten spindel som fastnad i i en springa i golvet, när den försökt komma undan dammsugaren.
- Hej. Sade Tova. Ska jag hjälpa dig loss?
- Ja, tack snälla! Jag kommer inte loss. Sade Imse, som spindeln hette.
Tova tog tag i Imses ena ben och drog allt vad hon orkade. Till slut fick hon loss Imse. Han var rädd och ledsen, så Tova fick trösta honom. Det var bara en spindelbebis och han hade blivit jätterädd för dammsugaren. Tova fick berätta för honom hur han skulle göra, för att klara sig undan dammsugaren i fortsättningen. Han skulle helt enkelt alltid hålla sig i närheten av Tova och hålla sig i henne när dammsugaren kom.
Så blev det. I fortsättningen rusade Imse ner till Tova på golvet, så fort han hörde dammsugaren och så gömde de sig båda. Imse växte och blev till slut en stor spindel, men han fortsatte alltid att klamra sig fast på Tova när det hände något otäckt i rummet eller när någon ville städa bort honom.
Tova och Imse blev bästa vänner och levde lyckliga i flickan Kajsas rum i många många år.

Hittat på nätet bland sagor tycker den är så söt...kram